Om Barnaqwinnors Kyrckiogång

Ur An-Siktet 4/2000, av Barbro Vikström

Cap V § 1 Barnaföderskor skola hålla sig inne wid pass sex Weckor efter Födzlen, emedan en Christelig sedwahna, Tucht och Ärbarheet, så och theras egen hälsa, sådant fordrar; Sedan tagas the i Kyrckia efter wanligheten.

Speciella regler som gäller vid barnsbörd finns bland flera olika folk runt om i världen och en del av dessa regler är märkligt lika. Exempelvis så är vissa umgängesförbud och sexuella förbud vanliga men det finns också skillnader som t ex kristenhetens förbud i samband med dop och nattvard.

Kyrktagningsseden har en lång tradition i Sverige och skiljde sig kanske inte så mycket i olika landsändar. Skillnaderna märktes mera mellan fattiga och rika. De fattiga kvinnorna som behövde arbeta för sin utkomst var angelägna att förkorta tiden till kyrktagningen medan de som hade det bättre ställt drog ut på tiden för att hinna ordna stort kalas. Det blev också ett sätt att visa att man hade det gott ställt.
Kyrktagningen skedde som regel mellan fyra och sex veckor efter förlossningen. En del menar att anledningen till just sex veckor skulle vara att tiden mellan foriossning och kyrktagning skulle vara lika lång som mellan juldagen och jungfru Marie kyrkogångs dag, kyndelsmässodagen. En del präster vägrade t o m att utföra kyrktagning innan sex veckor gått. Men anledningen till de sex veckorna ligger förmodligen ännu längre tillbaka i tiden. I tredje Mosebokens 12:e kapitel, som handlar om Barnaföderskors rening, sägs det att när en kvinna föder ett gossebarn är hon oren i sju dagar, på åttonde dagen skall barnet omskäras och efter det skall mamman stanna hemma i ytterligare 33 dagar. Här har vi de sex veckorna.

Anmälan om kyrktagning kunde antingen anmälas i förväg på pastorsexpeditionen eller också göras samma dag den skulle utföras. Anmälan på pastorsexpeditionen gjordes alltid av mannen och mestadels också när det skedde samma dag även om det i vissa delar av landet var följekvinnan som skötte den saken och t o m i enstaka fall av modern själv.

Följekvinnor förekom redan på medeltiden. Det framgår av Visby Stadslag som förbjöd barnaföderskor att ha fler än 24 kvinnor i följet. En förordning på 1660-talet säger att prästeståndet och borgarna endast fick ha två följekvinnor men adeln hade inte samma begränsning. Med antalet följekvinnor kunde man alltså visa sin status i samhället. Under 1800-talet blev det vanligt med endast en följekvinna och då valdes som regel gudmodern. Följekvinnan kom och hämtade bamafoderskan före avfärden till kyrkan. Hon kom inte tomhänt utan hade med sig en kaka "Och något klädesplagg till barnet. Under färden till kyrkan skulle hon vara ett skydd för barnaföderskan som hotades av övernaturliga väsen och riskerade att bli bergtagen.

Kvinnorna som väntade på att bli kyrktagna fick vänta i vapenhuset eller fick möjligen sitta i den nedersta bänken på kvinnosidan, Kyrktagningen kunde ske i vapenhuset, i dörröppningen, innanför dörren eller framme i kyrkan. På medeltiden stod barnaföderskan vid kyrkdörren men på 1600-talet började traditionen att hon skulle knäfalla medan prästen läste kyrktagningsbönen. En särskild knäfallspall användes men den var bara änmad för gifta mödrar. De ogifta fick knäfalla på golvet, detta gällde även trolovade. Så småningom fick även dessa använda pall men till skillnad från den vanliga pallen som mestadels var stoppad var pallen för ogifta oklädd och hård. I vissa uppteckningar kallas den pallen för horpall.
Sedan prästen läst kyrktagningsbönen tog han kvinnan i hand och uttalade en slutönskan. Om hon reste sig innan prästen räckte henne handen eller om han hjälpte henne upp råder det delade meningar om men prästen ledsagade henne till den bänk där hon skulle sitta; Prästen tog naturligtvis inte de ogifta kvinnorna i hand och i en stadga från tidigt 1600-tal förbjöds handtagningen "när någon löskona skall kyrkoledas".
Den slutönskan, med rötter i medeltiden, som prästen uttalade var "Herren bevare din ingång och utgång nu och till evig tid, Amen" men i början av 1800-talet infordes nya slutord nämligen "Herren ledsage dig i sin sanning och fruktan, nu och till evig tid! Amen".

Källor:
Bibeln (1917 års översättning)
Gustavsson, Anders: Kyrktagningsseden i Sverige
Kyrkolag 1686 års