Sedan några år tillbaka har jag intresserat mig för en ana i Avesta med namnet Stina Regina Hasselberg Göransdotter. Hon hade tre syskon, vilket klart framgår av en notering i Avesta AI: 1 p15. Den ende brodern var Petter Göransson. Han finns med i den utredning som Birgitta Larhm presenterade i An-Siktet nr 2 juni 2001 om Johan Gustaf Hasselberg – en allkonstnär. Eftersom kyrkböckerna inte börjar förrän kring 1760, så kommer man inte längre bakåt den vägen. Petter var född 1724 och Stina Regina 1714. Petter noterades som kopparsmedsdräng och kopparsmed. Stina Regina var gift med hammarsmeden Olof Gabrielsson född i Lerbäcken, Folkärna. Men varifrån kom fadern Göran? Namnet Hasselberg började tydligen användas någon gång under första halvan av 1700-talet bland denne Görans barn.

Istället för kyrkböcker finns det en viss möjlighet att komma fram med hjälp av mantalsuppgifter. Jag har gjort ett försök med uppgifterna från 1780 till 1670. Jag hade i början ett problem att tyda det skrivna namnet Göransson då det ofta stod som Görson i hastigt hopkommen stil. För att hålla reda på var man befann sig bland brukets arbetande var tillhörigheten till en grupp under en inspektor eller mästersmed viktig. Indelningen i kvarter, vilket var regel mellan 1670 och 1702 hjälpte också till. Det gällde att för varje år fastlägga att vederbörande ana fanns inom samma grupp eller kvarter och det har oftast stämt förvånansvärt bra. Mellan 1670 och 1678 fanns de i Tårgkvarteret, 1679 till 1695 i Mynt och Torgkvarter och 1697 till 1702 i Myntkvarteret. Därefter fann man dem i en förteckning som omfattade alla men man kunde ändå urskilja ett gäng av bekanta namn för varje årgång. Ett utdrag från alla dessa mantalsuppgifter ger följande konklusioner:

1780 Petter Göransson utflyttad. Carl Hasselberg, en son, finns på raden efter.

1781 Hustrun i mantal

1773 Hustru och son, men ”man osund”

1751 Petter Göransson, man och hustru

1750 Petter Göransson, endast 1 man, således gift detta år

1743 Göran Hansson, man död ”son tienar”

1743 Petter Göransson, en man, således bör Göran Hansson vara död efter 1742

1739 Jöran Hansson, en man och en dotter, ”hustru siuk”

1738 Göran Hansson, en man och en kvinna, hustrun dör efter 1738

1702 Jöran Hansson, man och kvinna i mantal, vilket innebär att Jöran Hansson tar över efter

fadern 1701

1698-1701 Hans Jansson änkling, en son i mantal, således är Hans Jansson död efter 1697

1697 Hans Jansson, man, hustru och son i mantal

1692 Hans Jansson, man och hustru i mantal

1688 Jan Jansson, en son och en sonhustru, 1686 tar Hans Jansson över

1686 Jan Jansson, en son och en sonhustru, således efter 1685 dör Jan Jansson

1685 Jan Jansson, en man, en son, en sonhustru och en dräng

1678 Jan Jansson, en man, en son och en sonhustru, gårmakare

1672 Jan Jansson, en man, en kvinna, en son och en dotter, således blir Jan Jansson änkling

efter 1672.

1670 Jean Jeansson, en man, en kvinna, en son och en dotter.

Detta är första noteringen av Jean eller Jan.

På detta sätt har det gått att få fram tre generationer före syskonen Hasselberg. Om någon av männen hade haft samma förnamn som några kolleger i samma generation hade det knappast varit möjligt att dra dessa slutsatser. Det kan tyckas anmärkningsvärt att ingen av dessa tre män finns omnämnda i Petrus Norbergs bok. Det gör annars flera av deras kamrater i den omedelbara närheten i mantalsförteckningen t.ex. Pomp, Nyman, Tack eller Klensorg. Första noteringen för Jan Jansson står i mantalet som Jean Jeansson, vilket skulle kunna innebära en fransktalande härstamning, dvs en vallon.

En möjlighet att finna stöd för denna slutledning om dessa tre anor kan man söka i kyrkans bänklängder. Det finns 8 längder för denna period mellan 1772 och 1670. En undersökning av dessa stöder praktiskt taget alla detaljer i uppgifterna från mantalet ovan. I stället för kvarter och grupperingar gäller nu bänkar och rader med mans- och kvinnosidor från olika delar av kyrkan. Uppenbarligen följde bänkplatsen generation efter generation där förmodligen samma uppgifter gick från far till son, kopparsmed eller gårmakare. Två av anorna var gårmakare, Jean Jeansson enligt mantal och Göran Hansson enligt bänklängder. Den vallonska stavningen nämnd ovan finns inte i bänklängden för samma tid utan där står det Jan Joansson om jag läst rätt.