”Afwesta Crono-Bruk, som så wäl för dess många Kopparwärkstäder, som för den ansenlige inkomst Cronan åhrligen deraf hafwer, wida är bekant, ligger i Kopparbergs höfdingdöme, Näsgårdz län¹ och Grytnäs Sochn.” Så inleder Anton von Swab (1702-1768) ”Thet Första Capitlet” i sin berättelse om Avesta kronobruk som skrevs 1723. Bruket, som idag är mer bekant för sitt rostfria stål än för sin kopparplåt, hade vid tiden för Anton von Swabs besök hunnit få ganska många år på nacken och hade genomgått flera ägar- och bruksledarbyten.

Det mesta av den koppar som bröts i Falun skeppades som råkoppar till Tyskland och Holland för att renas där. För att minska beroendet av andra länder och förbättra det ekonomiska utbytet inrättades 1621 kopparverket i Säter och några år senare ett myntverk. Det fungerade inte så bra och en olycka i maj 1625 blev början till slutet. Vårfloden tog då med sig hela anläggningen och nio människor fick sätta livet till.

Govert Silentz (1556?-1652)

Nu vändes blickarna mot Avestas forsar och stora skogar. Det var närmare till Västerås och Stockholm dit de färdiga produkterna skulle levereras. Och för dessa frakter behövdes de närboende bönderna men också för att tillräckligt med träkol skulle framställas. Riksrådet Karl Bonde, bergmästaren Georg Grissbach och landshövdingen Petter Kruse besiktigade området och kronan gav sitt godkännande så 1636 köpte det nybildade Kopparhandelskompaniet in marken vid forsen. Uppdraget att bygga det nya verket gick till den 80 år gamla myntmästaren Govert Silentz² som till sin hjälp hade de två sönerna Wellam³ (Vilhelm) och Wolter⁴. De tyskar som Silentz tagit till Säter fungerade som byggledare över soldater, finnar och dalfolk. Govert Silentz son, Wolter, höll egen handelsbod och handlanden Petter Jung i Hedemora hade också etablerat sig i Avesta. Där tillhandahölls för arbetarna ”öl, brännvin och andra matpersedlar”.

I september 1638 garades den första kopparen i Avesta. Den första månaden producerades inte så mycket, endast 30 skeppund. Men tonnaget ökade ganska snabbt för under oktober garades 882 skeppund, alltså omkring 100 ton. Men det var inte bara frid och fröjd. Innan bruket var helt färdigt kom Govert Silentz i onåd. Inspektoren Erik Johansson Balk hade nog en del i detta p g a den skrivelse han skickade till kronan där han baktalade Silentzarna. Govert Silentz fick lämna sin tjänst som bruksföreståndare och hela hans egendom konfiskerades.

Erik Johansson Balk (-1662)

Erik Johansson⁵ fick tjänsten som brukets föreståndare efter Silentz och innehade den från 1640 till Markus Kock tog över ansvaret nyåret 1642. Man känner inte till så mycket om verksamheten under hans tid men möjligen uppförde han en kopparhammare. Silentz hade byggt tre och när Kock tillträdde fanns det fyra. Johansson tjänstgjorde därefter som kronans inspektor i Avesta fram till 1654. Han hade fått kronohemmanet Mesta på livstids frihet och där bodde han sedan han förlorat sin befattning. Han var angelägen om ett nytt jobb i kronans tjänst men det lyckades inte. I stället utnämndes han till tullförvaltare i Marstrand men lönen där var inte särskilt stor. Han verkar ha bombarderat ämbetsverken med skrivelser under hela sin livstid.

Markus Kock (1585-1657)

Kopparhandelskompaniet tvingades 1641 att sälja bruket i Avesta. Köpare var Falu stad och Stora Kopparbergs Bergslag som fick betala 18.000 riksdaler. Falun fick stadsrättigheter 1641 som också innefattade Avesta. Vid kämnärsrättens första sammanträde står det bland annat i protokollet: ”Hennes Kongl. M:tt nådigst förordnat, at Åfwesta skall her efter wara hållit för en Stadhs fleck och lyde under Fahlu stadh medh hwilket det skall Stadsrättighet participera och näst wälb:ne Landshöfdingen af des Magistrat blifwa dirigerat och förestådt.”

De nya ägarna arrenderade ut bruket till Markus Kock⁶ som liksom Silentz hade ett förflutet som myntmästare i Säter. När Kock tog vid lät han bygga om bruket helt och hållet och den norra kanalen grävdes ”en stor grav igenom hälleberget av nyo bränd är, genom vilken vattnet till hamrarne föres med en dubbel hålldamm väl försedd, nock en grav igenom holmen, såsom ock en bigrav ifrån älven …”. Kock var en driftig karl och med egna medel uppförde han bl a myntverk, skärverk, kvarn och såg. Han köpte också upp andelar i bruket och kom med tiden att äga en stor del av bruket som han arrenderade. Han var ”den största och förnämaste participanten uti garmakeriet”. Omkring 1650 var kopparbruket som störst och det är vid den tiden som mängder av kopparplåt levereras till Frankrike för att bli tak på slottet i Versailles.

Del av norra kanalen jan 2008, foto B Vikström.

Men nu vaknade Erik Johansson igen. 1652 skickade han en skrivelse till Kungl. Maj:t där han ondgjorde sig över att Kock hade för stora inkomster. Denne blev dock inte svaret skyldig. Han skrev att det var Johanssons fel att kronan måste lämna bruket till Bergslaget för utarrendering. Anklagelserna hade skett ”av partikular hat och avund” och Johansson kunde icke kalkylera.

Ärendet behandlades flera gånger av kammarkollegiet som slutade med att Kock fick sitta kvar i Avesta hela kontraktstiden ut. Johansson uppmanades att ”alldeles upphäva och döda all split och oenighet mellan honom och Kockarna”.

Den 10 november 1652 erkände Kungl. Maj:t Kocks äganderätt till manufakturverket och myntet som han själv bekostat. Och samma år den 27 november bekräftade drottning Kristina arrendekontraktet.

Elisabet van Eijk (1598-1665)

Isak Cronström (1620-1679)

Markus Kock dog 1657 och hans änka Elisabet van Eijk⁷ övertog bruket tillsammans med sonen Isak. Karl X godkände överlåtelsen 1659 och samtidigt tecknade han fullmakten för Isak Kock⁸ att vara myntmästare. Bruket ansågs inte behöva några nya byggnader men fick tillstånd till utvidgningar och förbättringar. Tidigare tillverkades bara myntplåtar, kittelbleck och takbleck men nu anlades en fullständig manufakturverkstad. Det var naturligtvis inte populärt. Stockholms kopparslagare såg till att högvakten arresterade de två kopparslagare som Isak anställt. De klagomål som hade framställts till Kungl. Maj:t resulterade i att Kock bara fick bedriva grosshandel. Minuthandel fick endast ske i Avesta.

1663 återkallade Kungl. Maj:t bruket under Bergslaget. Delägarna klagade 1665 i ett brev till rikskanslern men var trots det tvungna att lämna ifrån sig bruket.

1666 adlades Markus Kocks arvingar till Cronström och samma år gick kontraktet med Kocks änka ut. Men året därpå fick Isak Cronström och hans medarvingar ett nytt kontrakt som gällde t o m 1673. Där uttrycks tillfredsställelse med Cronströms och hans moders skötsel av bruket.

Nya turer

Nu var det dags med nya turer kring äganderätten. Kronan återtog bruket. Kontraktet mellan Cronström och Bergslaget var brutet. Nytt kontrakt mellan Cronström och kronan. Han fick egentligen bruket som pant. Bergslaget ville ha tillbaka äganderätten. Riksrådet Lorentz Creutz⁹ löste in panten. Han fick också ersätta familjen Kock för myntverket med tillhörande verkstäder som ju var deras egendom. Bergslaget fick löfte att återfå bruket efter pantningstidens utgång som beräknades till ca 20 år.

Creutz hade associerat sig med riksräntmästaren Börge Cronberg och de tog in Isak Cronström som delägare och han blev också Directeur. De tre delägarna hade nu var sin tredjedel. Ytterligare tre delägare togs in, nämligen Abraham Cronström¹⁰, Johan Funck¹¹ och Joel Gripenstierna¹², tidigare Ekman som nu blir brukets Directeur. 1673 lämnar bröderna Isak och Abraham Cronström bolaget. Det gör också Joel Gripenstierna och det blev Funcks tur att bli brukets Directeur. Det gick två år och då löste Funck och Isak Cronström in de andelar i panten som tillhörde Creutz och Cronbergs änka. Johan Funck hade nu 2/3 av bruket och Isak Cronström 1/3. Båda dog 1679 och deras änkor tog över.

Elisabet Funck (1642-1719)

Kristina Cronström (1632-1708)

Elisabet Funck¹³ och Kristina Cronström¹⁴ tog alltså över arrendet 1679. Ännu en gång diskuterades äganderätten till bruket. Kammarkollegiet yrkade att det skulle återgå till kronan. 1682 bestämdes att kronan var brukets rätta ägare. Fruarna Funck och Cronström stred för sina rättigheter men 1685 fick de lämna bruket. Då söktes en ny arrendator. Samma fruar anmälde sitt intresse och efter många om och men så slutade det med att fru Funck blev ensam arrendator.

När kontraktsvillkoren diskuterades fordrade hon att inga borgare skulle få finnas i Avesta och att stadsrättigheterna skulle dras in. I andra skrivelser uppmanade hon myndigheterna att rensa ut alla som inte behövdes för bruket ”enär de voro till hinders och förstörde skogen utan att kontribuera något nämvärt till Kungl. Maj:t och kronan”. Hon räknade med att utan andra köpmän så kunde bruksboden öka intäkterna. Köpmännen protesterade men det hjälpte inte. I början av 1688 anmodades borgarna att flytta och då ”äro de inkomne med stora kvereller och lamentationer över den olägenhet och ruin, som de igenom samma flyttning se sig utiråkandes warda”. Stadhs flecken varade från 27 oktober 1641 till den 16 mars 1688.

När kontraktet gick ut 1694 förklarade Elisabet Funck att hon inte ville arrendera bruket längre för hon ansåg sig förlora mycket pengar. Däremot önskade hon att sönerna Karl och Gustav¹⁵ Funck skulle överta arrendet och så blev det också. 1699 hoppade de av eftersom arrendesumman var för hög och det var ständiga dispyter med Bergslaget.

Bergslaget

Ingen var villig att arrendera bruket så fr o m år 1700 arrenderade Bergslaget själv bruket. Det var tänkt att avtalstiden skulle vara tre år men kom att vara till 1777. Kronans inkomster från bruket blev sämre med åren så det blev nödvändigt att sälja och Bergslaget fick förhandsrätt till köpet. 4 juni 1777 förklarade Kongl. Maj:t i nåder att Avesta Krono Bruk med allt, rättigheter och egendomar, skulle med full äganderätt försäljas till Stora Kopparbergs Bergslag. Äntligen, kan man tycka.

Men sen gick det bara utför med bruket. 1833 flyttades kopparmyntningen till Stockholm och Bergslaget befriades från den skyldigheten. Bruket var dåligt underhållet och blev alltmer förfallet. Från 1830-talet och framåt kom flera förslag att sälja bruket. Ett garmakeri anlades i Falun 1862. Bergslaget begärde att bli fri från skyldigheten att hålla verkstäder i Avesta. Garningen fortsatte till 1872 och lades alltså ned utan att ha fått den begärda befrielsen. 1872 köpte Hjalmar Petré bruket. Inte förrän 1885 upphävdes skyldigheten och då var det Avesta Jernverks AB som ägde bruket.

Kopparbrukets chefer

Bruksföreståndare

Govert Silentz 1636-1639

Erik Johansson Balk 1639-1641

Direktörer

Markus Kock 1642-1657

Isak Cronström 1657-1670

Joel Gripenstierna 1671-1673

Johan Funck 1673-1679

Elisabet Funck och

Kristina Cronström 1679-1685

Elisabet Funck 1686-1694

Gustav Funck 1694-1699

Under Bergslagets tid:

Harald Lybecker d ä 1700-1714

Anders Swab d ä 1714-1730

Samuel Troili d ä 1730-1758

Per Hedenbladh 1758-1788

Bernhard Berndtsson 1788-1794

Anders Pihl 1794-1834

Gustav Sebastian Tham 1835-1851

Erik Bergman 1852-1869

Källor:

Andersson Roland: Gamla Byn i Avesta

Ingmar Axel: Markus Kock i Folk i Folkarebygd

Kåks Helena: Avesta. Industriarbete och vardagsliv genom 400 år

Norberg Petrus: Avesta under kopparbrukets tid

Sjungargård Birger: Govert Silentz i Folk i Folkarebygd

von Swab Anton: Avesta kronobruk

Widstrand Hugo: Näsgårds Län i Dalarna

Norra kanalen sedd från Kyrkogatan mot Hyttan. Foto B Vikström

Noter

1 Näsgårds län i Dalarna omfattade socknarna Husby, Hedemora jämte staden, Garpenberg, Folkärna, Grytnäs med Avesta samt By.